400 miljoner

Malmö stad satsar 400 miljoner på cyklisterna över 7 år.... Hade det inte varit för att jag gillar att jag får mina 42 km om dagen så hade jag genast försökt övertyga sambon om att vi borde flytta och bli skattebetalare i Malmö. Men jag njuter gott av att Kungsgatan (som jag skrivit om på sistone) är den längsta sträckan jag cyklar inom Malmö även om det inte handlar om mer än ca 2 km enkel väg.

Bästa och sämsta cykelsträckan i Malmö

Som lite komplettering till gårdagens inlägg kommer här en bild av det där fina på Kungsgatan. Just här är det ju inte så mycket action, jag hade sovmorgon i morse och slapp rusningen.

Och här även en bild av det klart sämsta av Kungsgatan (ok, näst efter galna bilister som vill ramma en men det har eg inte så mkt med Kungsgatan att göra..)

Detta är från korsningen Storgatan/Kungsgatan/Kaptensgatan på Lugnet i Malmö. Jag hade som sagt tagit lite sovmorgon och är på plats långt efter att trängseln lättat. När det är som värst så fullkomligt kryllar det av fotgängare, cyklister, barnvagnar mm. Och inte sällan går folk som tjejen här med näsan i en smartphone. Många (till fots o på cyklar) har lurar med musik och skulle inte höra en ringklocka på 5 cm avstånd.

Men det riktigt problematiska är att ingen, verkligen ingen, vet hur det är tänkt att man skall förhålla sig till övriga som rör sig på platsen (eller så kan man vända på begreppen och säga att precis alla har sin idé om hur det skall funka). Det blir ideligen "close calls" och förmodligen händer här en del olyckor. Jag hamnade själv i en olycka häromdagen. Min rutt var att jag kom från övre högra hörnet och skall rakt igenom till nedre vänstra varifrån det kommer en tjej som plötsligen svänger vänster rakt in i mig. Båda höll till höger till att börja med. Det var en nästan surrealistisk upplevelse - vi hade ögonkontakt en bra stund innan och ändå byter hon riktning. Båda flög i backen men lyckligtvis utan skador på vare sig oss eller cyklar.

Nåväl - med tanke på gårdagens glädjande nyhet om att hela sträckan skall rustas upp så hoppas jag kommunen passar på att reda upp begreppen här också.

Riktigt goda cykelnyheter i Malmö

Jag är ju ingen veteran i cykelpendlar-klubben men jag insåg ganska snart att Kungsgatan i Malmö, som jag passerar varje cykelpendlardag, kan vara en både positiv och negativ upplevelse.

Jag älskar hur hela den gröna sträckan från Värnhem till Lugnet andas cykelkultur i parkmiljön. Det är nästan lite Köpenhamn över alltihop - massor av cyklister, dom flesta cyklar fint och man möter precis alla sorters människor på alla tänkbara cykelmodeller. Här mår man bra och känner att man är del av en häftig, positiv och hälsosam cykeltrend.

Men myntet har som sagt en baksida, cykelstråket korsas av fyra mer eller mindre trafikerade bilvägar där bilisterna (såklart) har företräde. I rusningstid kan det bli riktigt körigt i dessa korsningar. I ärlighetens namn skall dock sägas att jag är imponerad över hur bilister, cyklister och fotgängare hjälps åt och släpper fram varandra (ofta drar vi på cykel lite smidig nytta av fotgängarnas zebralag). Men ibland blir man stående ganska länge och väntar på en lång kö bilar som fått fart. Värst brukar det vara på Exercisgatan, bilden är inte tagen i rusningstid, då kryllar det av all möjlig trafik.

(Bild: skärmdump från Eniro.se)

Och det är inte alltid trevligt folk i bilarna, då och då uppstår missförstånd när man som cyklist tror sig fått fri lejd men lite sent inser att så inte var fallet. Det brukar lösa sig, antingen får man tvärnita eller så trampar man på lite extra i luckan. En gång har jag varit en hårsmån från ett allvarligt tillbud när en ilsken figur gasade på rejält för att poängtera sin rätt, det var verkligen inte trevligt.

Således kom dagens bästa cykelnyhet som en skänk från ovan - finfina cykelkommunen Malmö har bestämt sig för att både höja upp cykelöverfarterna och (halleluja!) ge cyklisterna företräde!

Som sagt - Mycket goda nyheter! För Malmös cyklister och mig personligen som kommer få en än mer njutbar och säker resa. Och kanske även för övriga cykelsverige när Malmö nu går före och visar att man visst kan prioritera om och på riktigt visa cyklisterna att man vill något med cykelinfrastrukturen. Heja Malmö!

Cykla gör skillnad, stor skillnad

Cyklar du? Sträck på dig - du gör skillnad! Både i plånboken och för miljön.

På Lunds kommuns hemsida finns ett intressant verktyg för att jämföra resor. Modellen bygger såklart på ett gäng antaganden som inte kan stämma för alla. Tex tas för givet att man reser 220 dagar om året och kostnadskalkylen för cykel utgår från att genomsnittsresan är mycket kortare än mina genomsnittsresor (ca 15% vilket ger än km-kostnad som är väl häftig; 1kr/mil). Så - även om man får ta siffrorna med en nypa salt så är det ändå en ruskigt häftig jämförelse

Min ekvation förutsatt att jag reser 220 tor resor Malmö-Lund (vilket jag som sagt inte gör, i bästa fall skulle jag kanske kunna skrapa ihop 140-150 tor-resor).

Lyckligvis har snittar jag dessutom tor-resan på 1h 30 min!

Om att inte jinxa

Morgonens resa till jobbet var fantastisk, visserligen var låren lite tomma (meckar lite med näringsintaget, av lite olika skäl men ett av skälen är att mitt kassa knä skulle må bättre av att jag tappar några kilo) men för övrigt var allt kanon. Solen sken på vackra höstfärger, lite motvind men inget att tala om, skönt grepp på nylindat styre, växlar som funkade efter egen justering (!) och medcyklister som log ikapp med både mig och solen. Jag var tvungen att twittra om det när jag kom fram

Till lunch började det småregna och lagom till det var dags att cykla en rätt lång omväg hem via ett ärende på Jägersro så öste det såklart ner. Riktigt kallt regn dessutom och inga regnkläder med. Skoskydd äger jag inte ens. Jag var totalt genomfrusen när jag kom en halvtimme för sent till dagishämtningen... Lärdom; Jinxa inte!

Liv utan bil - går det?

Vi har bil i familjen men sen i våras* står den mest och kostar pengar. Och jag funderar seriöst på om vi inte kan klara oss utan den.

Vi har långt till stora matbutiker så dit rullar den fortfarande men det har i alla fall hänt att vi kopplat på cykelkärran som barnen i stort sett slutat använda. Den klarar lätt de 4-5 matkassar som det brukar bli när vi storhandlar.

Jag har en hel del jobbresor runt om i Skåne, dit jag tidigare alltid tog bilen, men numera är det mest kollektivtrafik som gäller (händer att det blir cykel där också). Det sparar inte bara miljö, tiden på tåget (som det oftast blir) nyttjas ju mycket bättre med händerna på en laptop än på en ratt.

En del jobbresor funkar inte med vare sig cykel eller kollektivtrafik. Där är bilpool en brutalt bra lösning och sen en tid har min arbetsplats avtal med Sunfleet. En av deras bilar står på 2 minuters gångväg från min ytterdörr och vid jobbet har jag en som står 5 min bort. Funkar hur bra som helst, bilarna är bra och än så länge har jag inte haft några problem med att få tag i en bil när jag har behövt det. Bokar gör man lätt via nätet eller mobilen (appen funkar också som nyckel, mkt smart). Dessutom får jag boka bilen för privata ärenden (men betalar såklart för dom resorna själv).

Återstår två problem
1) Spontana utflykter med familjen
2) Den mentala upplevelsen av att kanske bli begränsad av att inte ha bil.

Det första problemet bör gå att lösa genom bilpoolen, kollektivtrafik och att helt enkelt flytta bak horisonten för "spontan" en gnutta. Och löser sig problem ett borde problem två vara ett icke-problem. Egentligen känns det som att svaret är att det går.

Men likförbenat - det kommer att krävas en tid av mental träning. Idag funderade jag seriöst på om barnen kommer bli mobbade för att familjen inte har bil, inser att det är helt sjukt men jag är tusan inte säker på att det inte kommer hända... Och när kidsen blir så stora så att fotbollslaget (eller vilken sport det nu blir) plötsligt behöver hjälp med transport till bortamatchen?!

Känns som att skrothögen så sakteliga rör sig mot blocket men tillsvidare får jag peppa med läsning på livutanbil.se

Tankar och erfarenheter i ämnet? Dela gärna i kommentarerna!

* = sambon cyklar till sitt jobb inom stan sen länge men i våras tröttnade jag på att bilpendla till förmån cykeln och nästan dagliga 42 km motion.

Rulle

En lite skum grej som inte är helt ovanlig utmed gamla Lundavägen är när man plötsligen får en helt okänd kompis i ryggen som liksom verkar trivas där.. I början tyckte jag det var otroligt obekvämt, det kändes liksom lite väl påträngande. Men efter att det hade hänt några gånger så kändes det ok och numera händer det att jag gör det själv. Man kanske känner sig lite seg i benen och kommer i fatt någon som kör i hyfsat tempo och istället för att trampa om så vilar man lite i baksuset. Som igår, det var lite svårt o plåta och ligga riktigt nära.
Vad jag inte vet är om det finns någon beteendekod för att ligga på rulle i pendlingscyklismen?! Jag har aldrig hamnat i riktigt samspel med någon där vi turats om att dra men ingen har heller tjurat över att jag legat bakom (väl medveten om min egen första känsla). Däremot har det ju varit en energiboost att (mest på skoj) se om man kan trampa bakomvarande så trött så att X kroknat. Har inte hänt än :)

Vätternrundan - 2:45...

2 timmar och 45 minuter - ofattbart trist och kul att 21 000 platser är sålda.

Jag rullade på vinst och förlust min första Vätternrunda i somras och hade då som längst cyklat lite drygt 3 mil. Jag cyklade med ett gäng duktiga och trevliga killar som coachade och hade överseende. Jag hängde med bra i 20 mil och sen släppte jag lite på takten tillsammans med en i gänget som fått magstrul. Elva och en halv timme blev det till slut. En tid som jag var mer än nöjd med, jag räknade inte alls säkert med att gå i mål.

Många bröt ju i regnet och det var en ganska missnöjd debatt om dålig upphämtningsservice efter loppet vilket ytterligare förvånar gårdagens utsålt-rekord, sist tog det nästan 6 dygn. Å ena sidan är det fantastiskt kul att cykelintresset verkar vara både på rekordnivå och växande, å andra sidan är det surt som tusan - det innebär att jag och ytterligare tre nyfrälsta cyklister inte kommer till start.

Nåväl hellre att det är ett stort intresse, det finns ju fler roliga lopp. Vi tittar redan på Själland runt, ser ut att vara 30 vackra mil. Dessutom lastar vi cyklarna på öresundståget och är framme nån timme senare, inget dåligt argument. Frågan är bara om det är ett välskött arrangemang. Någon som har erfarenhet från loppet?

Andra tips om lopp tas också emot tacksamt - gärna en bra utmaning (säg +20 mil) och amatörvänligt..

Första uppdatering

En blogg till som skriver om något så trivialt som att cykla en given sträcka så gott som varje vardag, behövs det?! Ja för dom flesta kanske det inte är givet och kanske inte för mig själv heller men.. jag har nu inspirerats av ett gäng andra cyklister som har närvaro på nätet, inte minst Marcus (lär återkomma med länkar till fler) och känner att om vi är fler som inspirerar till cykling så är det bara bra - världen mår bra av fler cyklister!

Dessutom skadar det inte att vi är fler som hjälper politiker och tjänstemän att fatta bra cykelbeslut, om inget annat så genom att vara många som hörs! Och i takt med att vi som cyklar ofta blir fler kommer det behövas rejäla investeringar, det behövs redan nu och om "nyfrälsta" (såna som jag själv) inte skall tappa sugen så får det inte vara varken trångt eller farligt att cykla.

Jag själv bor i Lund och har jobbet 21 km bort (i Malmö). Jag försöker få till mina 42 km alla vardagar men det varierar och blir oftast 2-5 dagar i veckan (har periodvis mycket möten runt om i Skåne som försvårar cyklingen, då blir det tåg och ibland får cykeln hänga på). Söndagar är det fincykling som gäller, oftast med en kompis på natursköna vägar öster om Lund.

Jag har cyklat hela livet men de första 9 åren som jobbpendlare till Malmö är en mörk period - bara bil och knappt någon gång tänkte jag ens att det var möjligt att cykla sträckan. Men så i våras (det kan ha varit ovan nämnda Marcus som någonstans tände tanken) slog jag till och investerade i en halv-okej hybridcykel, ett blocketfynd (numera utbytt mot en ful racer).

Jag hade som ännu ej fyllda 40 år fått artros i knäet efter ett antal idrottsskador med efterföljande operationer och livet som löpare var slut (jag som precis kommit igång, sprungit min mara och var rätt nöjd med min löparidentitet). Då kom cykelpendlandet som en välsignelse, det gick att bibehålla någon sort sportig identitet samtidigt som jag var brutalt less på bilpendlandet på E22;an. Att det dessutom är någon sorts positiv insats för miljön skadar inte när man är småbarnsförälder och allmänt ganska oroad för kidsen framtida klimatläge.

Nåväl, en liten intro får avslutas med en bild från dagens sträcka till jobbet. Någonstans mellan Lund och Åkarp - ett möte med en annan frälse och i bakgrunden den så olustiga E22;an. Hösten har gjort entré och det verkar redan vara lite färre medcyklister på gamla Lundavägen. Men än så länge är det långt till dålig snörjning :)

Hoppas ni som råkar trilla in här hittar lite som är till nytta och glädje. Kommentera mer än gärna!