Jagad och hotad i Burlöv

Tvekar lite att skriva om baksidorna med att cykelpendla. Jag vill ju att alla skall cykla, inte skrämma bort någon. Men det skulle bli en ihålig och kanske inte så trovärdig blogg om allt man skrev var göttiga grejor. Så..

På väg hem från jobbet i Malmö idag redan lite efter lunch, möte på dotterns skola i Lund kl 2. Väglaget och vädret tävlade om att vara sämst. Ymnigt snöande på cykelbanan som var dåligt skrapad från början.

I Burlöv rullar ett budbilsliknande fordon från Veolia ganska långsamt fram mot cykelbanan. Killen bakom ratten pratar i mobilen, förmodligen med högtalarna på eftersom han samtidigt kollar ngt på skärmen som han håller 5-10 cm framför näsan. Han har verkligen ingen trafikkoll alls. Jag tror att han skall rulla vidare i samma takt men han stannar av okänd anledning mitt på cykelbanan vilket leder till att jag får väja lite för snävt (förmodligen mitt eget fel, jag tror inte han hade väjningsplikt mot mig) och får ta stöd mot bilens bakre del. Inget allvarligt eftersom jag har rullar ganska långsamt men han hör tydligen att jag lägger handen på bilen. Jag fäster ingen större uppmärksamhet vid saken utan trampar på. Då dyker bilen upp på min högersida, Veoliakillen är ursinnig, tutar, hytter med näven och pekar hotfullt mot mig. Lika bra att noncha tänker jag när han fastnar i en bilkö. Några gator senare är han ifatt och fortsätter hytta och peka. Han gestikulerar att jag skall stanna och jag tänker att det är väl lika bra att stanna och prata med honom, hellre det än att han rammar mig i nån korsning. Vi "enas" om en korsning att göra upp vid.. Han rullar ner rutan och beordrar mig att komma fram. Jag närmar mig en aning och undrar vad han vill mig. Bilisten: "Du din jävla cykelidiot, det är såna som du som gör så att cyklister måste ha hjälm!" Jag började nästan skratta men höll mig och sa att "Om det är den nivån diskussionen skall ligga på så tackar jag för samtalet men måste cykla vidare, ha en bra dag". Jag lämnar situationen. Bilisten skriker efter mig: "Du, du skall vara jääävligt glad att jag är ute med firmabilen och inte min privata för då hade du legat raklång nu". Jag sneglade efter min nyvunne vän i ögonvrån några km men han verkade lyckligtvis ha något vettigare att göra av sin tid.

Inte så trevligt men lyckligtvis var detta bara andra andra gången jag upplevt riktigt otrevliga bilister (första gången blev jag nästan överkörd på en cykelbana och sen utskälld för att jag fanns på cykelbanan på en plats där bilisten verkligen inte hade företräde) . Sett till de 8 månader jag cykelpendlat (blir ju ganska många timmar totalt) så är det inte mkt att tjafsa om. När jag pendlade i bil uppstod nog aggressiva situationer varje vecka men där är man mer skyddad på ngt sätt, alla är liksom överens om att svära inne i sin egen bil och ibland tuta lite fånigt.

Nåväl, jag stretade vidare med min tidspress för mötet i Lund och som pricken över i så föräras jag med en dryga halvmilen lång sträcka helt orörd cykelbana med off pist/puder... Tungt som tusan att trampa i sån snö och att ha den inkilad i skärmarna. Lyckligtvis sprack det iaf upp och blev soligt = bättre sikt och ok att dra fram mobilen för foto.

Det finns helt enkelt bättre och sämre dagar på cykel, men de goda är ju många, många fler än de dåliga.