Första uppdatering

En blogg till som skriver om något så trivialt som att cykla en given sträcka så gott som varje vardag, behövs det?! Ja för dom flesta kanske det inte är givet och kanske inte för mig själv heller men.. jag har nu inspirerats av ett gäng andra cyklister som har närvaro på nätet, inte minst Marcus (lär återkomma med länkar till fler) och känner att om vi är fler som inspirerar till cykling så är det bara bra - världen mår bra av fler cyklister!

Dessutom skadar det inte att vi är fler som hjälper politiker och tjänstemän att fatta bra cykelbeslut, om inget annat så genom att vara många som hörs! Och i takt med att vi som cyklar ofta blir fler kommer det behövas rejäla investeringar, det behövs redan nu och om "nyfrälsta" (såna som jag själv) inte skall tappa sugen så får det inte vara varken trångt eller farligt att cykla.

Jag själv bor i Lund och har jobbet 21 km bort (i Malmö). Jag försöker få till mina 42 km alla vardagar men det varierar och blir oftast 2-5 dagar i veckan (har periodvis mycket möten runt om i Skåne som försvårar cyklingen, då blir det tåg och ibland får cykeln hänga på). Söndagar är det fincykling som gäller, oftast med en kompis på natursköna vägar öster om Lund.

Jag har cyklat hela livet men de första 9 åren som jobbpendlare till Malmö är en mörk period - bara bil och knappt någon gång tänkte jag ens att det var möjligt att cykla sträckan. Men så i våras (det kan ha varit ovan nämnda Marcus som någonstans tände tanken) slog jag till och investerade i en halv-okej hybridcykel, ett blocketfynd (numera utbytt mot en ful racer).

Jag hade som ännu ej fyllda 40 år fått artros i knäet efter ett antal idrottsskador med efterföljande operationer och livet som löpare var slut (jag som precis kommit igång, sprungit min mara och var rätt nöjd med min löparidentitet). Då kom cykelpendlandet som en välsignelse, det gick att bibehålla någon sort sportig identitet samtidigt som jag var brutalt less på bilpendlandet på E22;an. Att det dessutom är någon sorts positiv insats för miljön skadar inte när man är småbarnsförälder och allmänt ganska oroad för kidsen framtida klimatläge.

Nåväl, en liten intro får avslutas med en bild från dagens sträcka till jobbet. Någonstans mellan Lund och Åkarp - ett möte med en annan frälse och i bakgrunden den så olustiga E22;an. Hösten har gjort entré och det verkar redan vara lite färre medcyklister på gamla Lundavägen. Men än så länge är det långt till dålig snörjning :)

Hoppas ni som råkar trilla in här hittar lite som är till nytta och glädje. Kommentera mer än gärna!